Idag den 12 juli 2016, blir jag 100 % tonårsmamma… Min A blir tonåring, även om jag redan ser tydliga tendenser på att vissa tonårsfragment redan framträtt och det lär ju blir fler, så är det officiellt idag, att nu bor det bara tonåringar i detta hem, tillsammans med en stundtals alldeles för barnslig mamma…iaf enligt mina barn…
Tar det som en komplimang, detta när min dotter tittar på mig och säger ”mamma vem ska vara den vuxna i detta hem, egentligen alltså?!?” Hehehe, ja, det är nog jag då, men vet inte om jag pallar med att vara det alla dagar i livet…

Den dagen som vi fick bekräftat att vi var gravida med A, var samma dag som vi fick bekräftat att Ulf hade en hjärntumör. En knepig dag, med känsloyttringar åt alla håll. Jag hade såklart på känn att jag var gravid, men ville inte riktigt prata om det innan det där besöket på Sahlgrenska. Att då efter besöket, efter att ha fått reda på en hjärntumör som inte var opererbar ändå känna livet i form av ett positivt graviditetstest är för mig idag något helt makalöst fantastiskt. Även om det idag är ganska känslomässigt svårt  när man tänker efter att Ulf inte fått uppleva någon av sina barn bli tonåring.

Men så tillbaka till memorylane… För 13 år sedan vakande jag med en fantastisk känsla i kroppen, att idag skulle vi minsann få ett barn till. Återigen var det typ en vecka innan nedkomst, men nu visste jag att jag inte riktigt lyssnar på vad andra säger till mig, och tydligen inte mina barn heller. Sa till Ulf att nu jäklar börjar det göra ont på riktigt. Min bror och svägerska var på väg hem från Danmark, alltså ingen barnvakt där. Svärmor/svärfar var på Tjörn, så vi fick ringa de och jodå, K skulle sätta sig i bilen och komma. Tiden gick och jag kände att ojojoj, det börjar trycka på ordentligt. Ringer på svärföräldrarna mobil för att säga att vi får ta med oss E till förlossningen för jag känner att bebisen i magen inte riktigt vill vänta… svärfar svarar att ”jo, Kerstin har åkt, men jag är kvar på Tjörn.” Okej, men varför har inte Kerstin mobilen med sig? ”Ja, men äldsta sonen ska ju komma till Tjörn idag och han ska ju ringa när han kommer och då behöver jag telefonen…” suck… Men vi packar ihop oss och i svalen möter vi farmor. Sen färd mot Mölndal… och jäklar de förbannade guppen på Danska vägen, fy fan vad ont det gjorde. In på Mölndal och blir snabbt uppkopplad och ojojoj…  snabbt in på förlossning, ingen epidural här inte. Känner hur det trycker på och hinner inte ens över till förlossningssängen utan det blir ett grabbatag om Ulfs nacke, en krystvärk och ut kom han, vår lilla Anton.

Min fantastiska, fotbollstokiga, innebandygalna, högljudda, kramgóa, omtänksamma, modiga, svärande, barnsliga, mogna, glada, arga, lata, närvarande, lyhörda, snälla son. Grattis på födelsedagen! Pappaängeln i himlen är stolt över dig, såsom jag alltid är även om du gör mig helt tokig ibland. Älskar dig! 

Båda mina barn, denna är till Er!

#Spotify #tonårsmamma #tonårsbarn #ensamförälder #väljalivet #resdigeftervarjesmäll