Då har jag semester, 5 veckor, hur ska det gå?!? Känner viss oro inför dessa veckor. Det ska naturligtvis bli alldeles väldigt skönt att inte behöva sätta en klocka och inte behöva tänka jobb på ett tag. Ska dock sägas att en fördel med mitt jobb är att jag har haft några nedvarvande veckor, då jag är själv i min lilla korridor. Ganska behagligt faktiskt. Haft några elevbesök. Spelat högt på Spotify, rensat och slängt och låtit jobbet sakta men säkert placera sig i semestermood.

När det kommer till mig själv så är jag ganska nöjd med att lulla omkring och bara vara på semestern. Min vardag är ganska hektisk och min allra högsta önskan är att få tillbringa semestern utan dåligt samvete att jag inte hinner med, eller har råd att göra allt det där som ”alla andra gör”… osäker på om min dröm besannas fullt ut.

Det är när det kommer till ens barn man blir lite mer fundersam. Är vädret bra är det ”piece of cake”, men blir vädret lite sämre då kan det bli lite mer problematiskt. Den ena är jag inte speciellt oroad för, den andra lite mer. Får frågan dagligen ”Vad ska vi göra idag?” ”Vad ska vi göra i sommar?” Det där trycket över bröstet kommer smygande…det dåliga samvetet, att inte räcka till. FEM veckor, hur ska det gå? Ja, jag vet att ALLA känner sig så, att alla upplever sig otillräckliga, men nu utgår jag ifrån mig själv och det hjälper faktiskt inte mig att veta att det alltid finns någon annan som har det sämre. Låter det hemskt? Kanske, men det är min känsla och den är min…

Läser i tidningarna om barn som sitter framför sina datorer/mobiler etc och spelar. Jag och E var på IKEA igår och då såg jag tre ungar vid ett bord, alla med näsan nere i Ipads, föräldrarna satt bredvid med sina mobiler… Barnen gör ju vad vi gör… Tänkte då hur mina barn är och visst den ena spelar en del PS4, men han tillbringar dagligen flera timmar på fotbollsplanen och då kan jag känna att det är fullt okej.

Tänker även vidare på att mina barn är rätt bra på att ”ha tråkigt” så vi kommer överleva denna semester, men jag kommer stundtals känna stor frustration. Får tänka ”ignorera dåligt beteende”… ”Vad vill Du göra?” ”Vad kan du göra för att det ska bli roligare?” Lägga över ansvaret helt enkelt, för jag mäktar inte med att rodda runt mig själv och två tonåringar i fem veckor

Tur jag gillar att vakna tidigt. Att sitta ensam i soffan, skriva lite, dricka kaffe, tänka, reflektera över allt och inget. Lyssna på en ljudbok, se ett avsnitt av The X-files… Har precis sett säsongavslutningen av Game of Thrones….ojojoj… Barnen? De vill inte vakna än…orkar inte tjata, de har ju sommarlov