Är trött i själen idag. Trött i huvudet. Trött i kroppen. Visst jag hängde med en fantastisk vän igår och vi testade nya ölsorter på nya ställen och det gör sitt till. En helt underbar kväll som blev till natt. Den känslan att sitta på en barstol med en härlig kall öl framför sig (eller i en soffa med en rykande blåbärsdrink som vunnit SM-guld…) och kunna känna full frihet i tankar och funderingar är för mig helt obetalbart. Att kunna låta en tår falla nedför kinden ena stunden och sen asgarva i nästa, den totala tilliten är jag innerligt tacksam för, det är sån vänskap som får mig att ”överleva” och inte gå helt crazy…

Idag har jag vandrat runt staden, fina Göteborg, med min fina dotter. Mitt barn som är så klok och har så många härliga åsikter om världen, om sig själv, om andra… Hon är en inspiration, plus att hon bjöd på fika. Att kunna samtala med henne om allt möjligt är en fantastisk gåva hon ger mig. Det gör också att jag inte går helt bananas och tappar fotfästet.

Ligger nu här på min säng, låter tankar flyga, känslor komma fram. Hör mina barn småbråka ute i vardagsrummet… Ena stunden handlar det om att den ena vill titta på en film och den andra en annan film. Känslan av irritation kommer krypande… Vill krypa in under min svarta filt här på min säng, med datorn i knät och bara förtränga omvärlden. Den ena smäller igen sin dörr och skriker något om att ”jag ska minsann inte prata med någon på länge!! Jag är bara i vägen…” Den känslan att bara vara i vägen är inte helt bekväm. Kan känna igen den känslan. Att inte ha en plats att höra hemma på, att inte riktigt veta vad man känner. Idag har jag haft lite av en känsla av vilja krypa ur mitt skinn, att hitta nåt annat. Knät värker och känns lite knepigt i vissa positioner, vilket får humöret att svacka lite såklart. Knähelvetet!

Att göra rätt borde inte det belönas med godhet och att saker o ting, eller läs ”livet” borde gå som man vill?  Detta med avslut är något jag tänkt på rätt mkt genom åren och väldigt mkt den senaste tiden. Inser att de är viktiga oavsett storleken på situationens om kräver det. Har inte alltid trott att de har så stor betydelse, att det finns en finess med den tanken, att det bara är en tankevurpa som är en inbillning som man kan bortse när man själv vill. Men nope har insett den hårda vägen att det mesta behöver avslutas. Dels har jag lärt mig det genom att ”lära ut det” till andra i mina möten med ungdomar, men även nu när man känner att saker och ting inte kan läggas till ro, paketeras på ett bra sätt i livsryggsäcken. När det stör helt enkelt, då behöver man nog agera lite på det och fixa ordningen paketet så det kan få en fin plats där i livserfarenhetssfären.

Så trött i själen som sagt och vad passar då perfekt att kolla på? Jo, ”The Walking Dead”.  Lite så jag känner mig, hopplöst, världen, livet, alla dör, kärleken förloras, vänskapen är det väsentliga och att överleva.

Sen lyssnar jag på ”min” låt innan jag ska somna… ta med mig orden in i drömmarnas värld… ”Din tid kommer” 

#Spotify #resdigeftervarjesmäll #dintidkommer