Denna glädje att få sjunga tillsammans med en massa änglar på Gamla Ullevi är helt fantastisk. När de första tonerna till Joel Almes ”Snart skiner Poseidon” börjar ljuda och halsdukarna hålls upp och hela Ullevikören brister ut i en skönsång är obeskrivbar, det måste upplevas. Även om det för dagen inte var fullt på läktaren (strax över 10 000) så sjunger vi ändå för de som inte är på plats, vi sjunger för vårt lag, vi sjunger för våra änglar som inte längre är bland oss och jag sjunger för mig själv!

I fredags när jag hängde med min fina vän, som för övrigt är totalt ointresserad av fotboll, var vi på ett ställe och då började Joel Almes låt spelas och jag började sjunga med såklart. Då möter jag en blick från en härligt glad kille i baren som också börjar sjunga, min vän blev alldeles förundrad eller mer fascinerad hur jag i ena änden av baren sjunger, den okända ängeln i andra delen av baren sjunger och vi känner samma härliga känsla, snart är det dags för match.

Jag har helt nyligen börjat aktivera mig på twitter, behöver hitta lite fler saker att distrahera mig med ;) Detta ganska häftiga fenomen. Kan ju tacka twitter för att min dotter fann en av sina bästa vänner som är boendes i England och faktiskt även hälsat på denna vän.
Visst twitter är säkert, som de mesta sociala medier, överfyllt av massa ”skit” men fasen det är rätt kul att kolla runt. Eftersom jag då är en ängel (kanske inte ur alla aspekter, men just nu pratar jag fotboll) så har jag börjat kolla runt bland härliga ifktwittrare och det är rätt häftigt att ”smygläsa” vad alla skriver, ungefär som man står vid sidan av det ”coola” gänget och undrar hur det vore att vara en del av den gemenskapen. Insåg då idag att jag sitter ngr rader bakom en del av ”det coola gänget” och jag som är nördig i mänskligt beteende blir fascinerad över denna hängivenhet många har för sitt ”Blåvitt”, för det kunde jag kolla in på twitter senare. Det är fint, fantastiskt, mysigt, en känsla av en gemenskap, att alla får vara med, eller är det så, får alla vara med?!?! Kamrater?

Känner en stark gemenskap med min storebror, som sitter bredvid mig på matcherna. Hur vi tillsammans kommenterar, tycker och anser en massa, för oj, vad vi på läktaren är grymmast på att se hur passningen borde ha gått när den hamnade fel… Nu anser jag att vi är ganska ”kloka” i vårt resonemang fast det är ju vad jag anser. Det kanske inte han till höger om mig tycker att jag är, fast vi tyckte ganska lika, för jag kan ju inte låta bli att höra vad de runt omkring mig tycker. Sen har vi de där männen som alltid går fram och tillbaka, två öl hit och dit, varje match, idag så kompisen rätt sleten ut. Handlar kanske om ritualer, att det är visst beteende som är kopplat till matchdagen? Intressant är det i alla fall och jag kommer fortsätta observera både på twitter och i verkligheten.

En matchdag som denna var rätt okej, vinst med 4-1 och stundtals riktigt bra spel, andra stunder lite mer skakigt, kommunikationen behöver jobbas på. Så när jag och min bror lämnat Gamla Ullevi, efter att ha sjungit den vackraste sång som finns, kommenterat fotboll i 90 min, lyssnat på andras kommentarer och vandrar till bilen, så längtar jag till nästa hemmamatch. Å då ska E hänga på, ni läser rätt, E ska med inte A…

Gjorde ett litet test alldeles precis nu…kollar finalen (trist att Ronaldo skadades, gillar inte honom, men jag ogillar såklart när en spelare skadas, det är ledsamt) och skriver lite funderingar och samtidigt har jag på Spotify i lurarna, börjar sjunga till ...

Båda mina barn, mina änglar, började direkt sjunga med, så tre skrålande änglar här på en gata i Lunden med lagom avstånd till det gröna gräset på Ullevi där Emil dundrade in 2-0 idag förenas i en av de vackraste sånger jag vet…

 #Spotify #Ifkgbg #ängel 

Regnet som strilar ner, sitter här i mitt hörn av soffan, det som är till vänster just idag, reflekterar lite över de senaste dagarna…

Idag körde jag E till sin farmor, där hon ska vara i några dagar. Ännu en fin egenskap som min dotter besitter, denna omtanke och genuina glädje att vara med sin farmor. Att göra saker, hänga med henne, umgås, intresserat bry sig om sin farmor. Farmor är ju faktiskt den som känner hennes pappa bäst…
En sväng till jobbet, där det slängdes lite mer saker…satt där och strimlade sekretesspapper när sonen A ringer och säger att ”mamma fotbollen börjar kl.12.00!!” Jag trodde den började 12.45…Ups…Mamma A-M hade inte koll, händer inte ofta, men jag erkänner när det händer. Snabbt in i bilen, ilfart in till min fantastiska stad Göteborg, sladdar in framför porten, ner kommer A, lite spänd inför första dagen på IFK Göteborg akademins sommarcamp. Kommer dit, såklart i tid och då tänker jag hur min son är en modig lite pojk, eller snarare tonåring. De flesta som kommer in där på Prioritet Serneka Arena, har en eller fler kompisar med sig, killar (och tjejer) från hela Sverige. Han ensam från sitt klubblag, men med en kärlek till fotbollen, en stark drivkraft och hunger att lära sig nytt, att lära sig mer! Skänker en tacksamhet till A:s morbror, som hjälpte till och finansiera detta, så A kan få denna upplevelse. 

När jag hämtade honom efter första dagen, pratar han redan om ”att nästa år vill han sova över”. Kan tyckas lite onödigt, då vi bor 5 min med bil därifrån, men fattar grejen… Han bubblar och är helt lyrisk över en sån bra träning han haft. Det lyser ur ögonen på honom… Värmer mitt inre och återigen inser jag hur tacksam jag är över mina barn. Vad de låter mig uppleva, att deras liv är så häftiga och jag ska göra allt jag kan att de ska bli självständiga, ödmjuka och goda personer.

Något jag uppskattar oerhört också är när dessa två killar S, som är på samma läger, men i andra grupper, kommer fram och kramar om mig mitt bland alla människor. För det är så man gör när man tillhör en familj, oavsett man är släkt eller inte, vi kramas hela tiden!!

Lite melankolisk i sinnet, regnet gör det med mig, sitter jag och känner en sorg, en saknad att inte ha någon att prata med om dessa upplevelser jag har med barnen. Såklart har jag det med vänner och andra, men inte såhär i vardagen. Det försvann liksom där för 3 ½ år sen… Fick dock ett smakprov på den underbara känslan att ha någon att dela vardagen med, iaf för några månader, men det var ett smakprov som försvann abrupt och snabbt. Ledsamt när man äntligen vågar skrapa hål på den ganska hårda fasad man ordnat till för att beskydda sig och släppa in en person, för att sen bli helt krossad. Jobbigt som fan… lärorikt, för det visar att jag kan känna den där känslan igen, men jobbigt. Låten som sjungs i mitt huvud är Johnny Cashs cover på Nine Inch Nails låt "Hurt"...

Nu blir det fotboll på TV, denna härliga sport som vi alla älskar! Jag och min son som för dagen hejar på Wales, sitter här och myser. Tacksam, men lite sorgsen i sinnet… alla känslor får finnas, alla känslor måste få ta plats.

Krama varandra!

#Sorg #kärlek #Resdiguppeftervarjesmäll #livetärnu #älskarfotboll #fotboll #Spotify