Sitter inne på mitt kontor. Rensar bland massa papper, tanken är ett nytt kontor nästa termin. Tänker att de där pärmarna, papprena som legat där i skåpen i typ fem år utan att jag rört dem, bara ska hivas... Ändå fastnar man och läser... suck...SLÄNG!!! Framåt...

Tänker på året som gått. Det har varit ett tungt år på många sätt. Tänker på en del avslut som gjorts, som kommer att göras och kan inte låta bli att fundera kring hur människor behandlar personer olika vid avslut. Människor som man jobbat med i ett år, eller även mindre avtackas med presenter, tal och blommor, medans andra man jobbat med i nästan 10 år inte ägnas en tanke. Märkligt hur det blir. Hur kommer det sig? Vad är skillnaden? Är det för att man väljer bort, att välja annat, gå vidare och det ses inte som något speciellt. Ja, jag vet inte, mer en reflektion och samtidigt påvisar det kanske ett val den personen gör är riktigt... 

Vi strävar så vansinnigt efter att allt ska vara så rättvist, behandla alla så lika..blablabla...det där är bara skitsnack. Livet, beteenden är olika, vi behandlar människor olika punkt slut. VI kan säga vad vi vill och sträva efter ett likhetstänk, men om vi rannsakar oss själv behandlar vi människor olika fastän situtionerna är snarlika...

Har fått höra i mina dagar att livet är inte rättvist...Nej, det är det inte, men vi kan välja att bete oss därefter, alltså hur livet blir och är.

Fick frågan för någon veckan sedan om jag såg mig som ett offer? Att jag på något sätt skulle skylla på andra att mitt mående varit som det varit...Va? Är jag ett offer? 

Kände en viss irriation tog över och kände hur jag blev förbannad...sen börjar jag vackla... Är det så min omgivning ser mig, som ett offer? Sen började jag tänka än mer och blev än mer förbannad... Offer...nej, eller så ser jag inte mig själv iaf, sen kan jag inte svara för vad andra tycker men jag tror, eller vill tro, att de som känner mig, alltså riktiga mig, skulle nog inte påstå att jag är ett "offer". Skulle nog kunna vara både offer och bitter och egentligen komma undan med det, men inser att jag är ju inte sån.

Inser att den som ställde frågan, känner inte mig, och har inte lyssnat på vad jag sagt. Inser att vara privat i vissa lägen går feeeeet bort! 

Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag blev föräldralös när jag var 16 år, min man fick en hjärntumör och kämpade mot fuckcancer i 10 år och sen dog i mina armar på Hospis och jag står själv med två barn. Kan inte hjälpa att några av mina bästa vänner är dödsjuka i cancer, att mitt jävla knä svullnar när jag går inne på Allum. Att människor man litar på inte orkar stå för det...

Eller det kanske jag kan?

Är lite förbannad eller kanske mest trött i själen idag. Smärta gör det, oavsett vad den sitter i hjärtat eller i knät...

Ska snart krama mina barn...Fick ett meddelande från min son via Instagram för en stund sen "mamma du har ett hjärta av guld!"... Sur, men inte bitter...

 

Carolina

16 juni 2016 13:15

Låt tankarna fara iväg med dig idag, så kan du vara med oss i Miami. Kram vännen, du är i mina ögon allt annat än ett offer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Härdomdagen kom jag hem från jobbet och känslan av “nu orkar jag inte vara förälder mer” var oerhört stark. En vanlig dag på jobbet med möten av olika karaktärer, inget speciellt, inget ovanligt, inget utöver det vanliga, utan helt enkelt...

“Men mamma jag tycker det är mysig att bara vara med Dig! Kolla film och bara va…” Detta var det spontana svaret från ena tonåringen när jag undrade om det var trist att vi inte gjorde något “kul” på sportlovet. Känd...

Mitt tålamod prövas varje dag, i så många situationer att jag till slut inser att det handlar inte specifikt om “tålamod” utan det handlar om en livsstrategi som jag valt att ta till mig.   Idag fick jag använda dessa verktyg för att...

Jaha… år 2016 snart till ända, ännu ett år att lägga bakom sig. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta år. Det finns en mängd trista, märkliga, jobbiga, fantastiska, upplevelseberikade situationer som skett under detta sammant...

Ihärdighet. Kampvilja. Seghet. Envishet. Kämpaglöd. Fighting Spirit. Energi. Go. Jävlaranamma. Att resa sig upp efter varje smäll.   Denna sisu-inställning finns i mig, detta finska lynne, jag vet det. Ibland känns den lite långt bort, ibland ä...