Idag fyller min dotter E 15 år, wohooo grattis på födelsedagen!

Min fina, fantastiska, engagerade, underbara, jobbiga, krävande, listiga, orädda, modiga, ödmjuka, älskvärda, finurliga, nördiga, Marvelälskande, Sebastian Stan fan, Buckey, musikälskande, bokslukerska, respektfulla och helt enkelt goda person, blir alltså ett år äldre idag.

Som alltid brukar jag, som de flesta föräldrar med mig, minnas tillbaka till den dagen när man välsignas med detta underverk som kan göra en helt tokig, galen, fast känslan är i grunden bara fullständig kärlek till detta liv som man ska ansvara för, uppfostra, stötta och leda vägen till att bli en självständig person med fötterna på jorden och med en respekt för alla människor inklusive sig själv.

För 15 år sedan den 14 juni höll jag på och fixa och greja med massa barnkläder. Hade promenerat en del, Ulf var och fixade med den röda Volvon hos sina föräldrar. Jag hade känt konstiga maghugg, men alla sa ju att man ”alltid går över tiden med första barnet” och det var ju 5 dagar kvar till nedkomst. Men har insett att min instinkt är stark och idag litar jag fullständigt på den, och jag ringde Ulf och bad honom komma hem. Under dessa dagar var Göteborg värd för EU-toppmöte, det var kravaller och maskerade människor kastade gatustena och förstörde Avenyn, en kille blev skjuten…Det var helt enkelt kaos.
Vi låg där på Östra, värkarna blev mer intensiva och ja, jag är tydligen skapt för att föda, så ut kom hon tidigt där på morgonen den 15 juni. Ett liv, min dotter, mitt ansvar! På radion hörde vi om våldsamheterna, om hatet som låg som en hemsk dimma över vår älskade stad Göteborg, samtidigt var vi i vår bubbla med vår dotter E, som vi satt och glodde på timme efter timme...skräckslagna, hur fasen ska vi lösa detta?!?

Nu såhär 15 år senare oroar jag mig fortfarande för hur jag ska lösa detta, ansvaret  hänger bara på mig numera… Men så tänker jag ett varv till och ser alla fina människor som finns här för henne, som vill vara en del av hennes liv, då blir jag inte så orolig längre.

Ser förvisso att hon är rätt lik mig i vissa avseenden… hjälp! Men ser även de finaste egenskaper i henne, som jag såg i hennes pappa. Att alltid sträva efter att vilja göra rätt, att se alla människor, så oerhört ickedömande. Hon är min förebild! Hon låter mig gå med på konserter, vi nördar serier och filmer tillsammans och hon låter mig vara en del av hennes liv, är så innerligt tacksam för det.  Så gillar hon att kramas

Grattis på födelsedagen!! 

      #Spotify

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Härdomdagen kom jag hem från jobbet och känslan av “nu orkar jag inte vara förälder mer” var oerhört stark. En vanlig dag på jobbet med möten av olika karaktärer, inget speciellt, inget ovanligt, inget utöver det vanliga, utan helt enkelt...

“Men mamma jag tycker det är mysig att bara vara med Dig! Kolla film och bara va…” Detta var det spontana svaret från ena tonåringen när jag undrade om det var trist att vi inte gjorde något “kul” på sportlovet. Känd...

Mitt tålamod prövas varje dag, i så många situationer att jag till slut inser att det handlar inte specifikt om “tålamod” utan det handlar om en livsstrategi som jag valt att ta till mig.   Idag fick jag använda dessa verktyg för att...

Jaha… år 2016 snart till ända, ännu ett år att lägga bakom sig. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta år. Det finns en mängd trista, märkliga, jobbiga, fantastiska, upplevelseberikade situationer som skett under detta sammant...

Ihärdighet. Kampvilja. Seghet. Envishet. Kämpaglöd. Fighting Spirit. Energi. Go. Jävlaranamma. Att resa sig upp efter varje smäll.   Denna sisu-inställning finns i mig, detta finska lynne, jag vet det. Ibland känns den lite långt bort, ibland ä...