Alla inlägg den 16 juni 2016

Av Ann-Mari Svanberg - 16 juni 2016 11:15

Sitter inne på mitt kontor. Rensar bland massa papper, tanken är ett nytt kontor nästa termin. Tänker att de där pärmarna, papprena som legat där i skåpen i typ fem år utan att jag rört dem, bara ska hivas... Ändå fastnar man och läser... suck...SLÄNG!!! Framåt...


Tänker på året som gått. Det har varit ett tungt år på många sätt. Tänker på en del avslut som gjorts, som kommer att göras och kan inte låta bli att fundera kring hur människor behandlar personer olika vid avslut. Människor som man jobbat med i ett år, eller även mindre avtackas med presenter, tal och blommor, medans andra man jobbat med i nästan 10 år inte ägnas en tanke. Märkligt hur det blir. Hur kommer det sig? Vad är skillnaden? Är det för att man väljer bort, att välja annat, gå vidare och det ses inte som något speciellt. Ja, jag vet inte, mer en reflektion och samtidigt påvisar det kanske ett val den personen gör är riktigt... 


Vi strävar så vansinnigt efter att allt ska vara så rättvist, behandla alla så lika..blablabla...det där är bara skitsnack. Livet, beteenden är olika, vi behandlar människor olika punkt slut. VI kan säga vad vi vill och sträva efter ett likhetstänk, men om vi rannsakar oss själv behandlar vi människor olika fastän situtionerna är snarlika...


Har fått höra i mina dagar att livet är inte rättvist...Nej, det är det inte, men vi kan välja att bete oss därefter, alltså hur livet blir och är.


Fick frågan för någon veckan sedan om jag såg mig som ett offer? Att jag på något sätt skulle skylla på andra att mitt mående varit som det varit...Va? Är jag ett offer? 

Kände en viss irriation tog över och kände hur jag blev förbannad...sen börjar jag vackla... Är det så min omgivning ser mig, som ett offer? Sen började jag tänka än mer och blev än mer förbannad... Offer...nej, eller så ser jag inte mig själv iaf, sen kan jag inte svara för vad andra tycker men jag tror, eller vill tro, att de som känner mig, alltså riktiga mig, skulle nog inte påstå att jag är ett "offer". Skulle nog kunna vara både offer och bitter och egentligen komma undan med det, men inser att jag är ju inte sån.

Inser att den som ställde frågan, känner inte mig, och har inte lyssnat på vad jag sagt. Inser att vara privat i vissa lägen går feeeeet bort! 

Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag blev föräldralös när jag var 16 år, min man fick en hjärntumör och kämpade mot fuckcancer i 10 år och sen dog i mina armar på Hospis och jag står själv med två barn. Kan inte hjälpa att några av mina bästa vänner är dödsjuka i cancer, att mitt jävla knä svullnar när jag går inne på Allum. Att människor man litar på inte orkar stå för det...

Eller det kanske jag kan?



Är lite förbannad eller kanske mest trött i själen idag. Smärta gör det, oavsett vad den sitter i hjärtat eller i knät...

Ska snart krama mina barn...Fick ett meddelande från min son via Instagram för en stund sen "mamma du har ett hjärta av guld!"... Sur, men inte bitter...





Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Nyfiken, skolkurator, innebandyledare,engagerad, tänkande, idrott, musik, relationer, barn, ledarskap, motivation, förutsättningar. Livet intresserar och livet är NU!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
Juni 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards