Efter en hyfsad natt (halleluja för citodon) vaknade jag och kände att "japp, då var det lördag, upp och börja!" Haltade ut i vardagsrummet, sorterade tvätten i sina högar, tog IKEA-kassarna och gick sakta ner till tvättstugan. E hade lovat att hjälpa och det hade hon gjort om jag väckt henne.

Började väcka A som skulle iväg på en heldag med fotbollen, Lunden ÖBK på Överåsvallen... Slutade ändå med att jag fick köra upp honom, för han hittade inga shorts (för de var ju i tvättmaskinen) och det blev panik... Hittade en lösning (är bra på lösningar) ett par shorts från min garderob och det stod ju Stanno på dem...

Är som sagt beordrad högläge och vila med mitt knä, vilket inte är helt lätt med en smått stundtals egocentrisk snart 13:åring som tror att världen kretsar kring honom. Det svajar hela tiden. 

Men då har vi trygga E som lugnt och sansat fixar frukost och hänger i soffan och kollar TV4 morgon. Hon inväntar Marcus Oscarsson... Jaha...hur kommer det sig? "Han förklarar politik så man fattar och det är ju rätt intressant." Då visar det sig att hon kollar in Marcus ganska ofta :) Blir glad och härligt inspirerad av min dotter. 

(Sen blev även hon lite hispig när jag bad henne gå och hämta tvätten i tvättstugan, för hon "skulle ju faktiskt gå och duscha och träffa en kompis om 1,5 timme..." Mmm det tar max 7 min att hämta tvätten...hon hämtade tvätten och sa förlåt..) E är min inspiration, underbara tonåring, med alldels för mkt kontakt med sina känslor och andras. Att hon vill ha med MIG på konsert för hon tycker att jag är rolig, då blir jag stolt och överväldigad. Är så tacksam! 

"Jet Black heart" från senaste konserten med 5 seconds of summer... då grinade vi båda två

Förebilder är bra och man kan hitta de överallt, såna man känner på riktigt, eller såna man känner på avstånd. Det är bra med förebilder. Är glad att min dotter kan hitta inspirerande personer. Blir hon inspirerad, blir jag inspirerad och det blir som ringar på vattnet...inspiriation sprider sig. 

Sitter med knät i högläge och kollar fotboll med barnen. Sonen är då fotbollstokig och kan alldeles för mkt om typ alla spelare som är på plan. Dottern är måttligt intresserad, men hon har ett hjärta av guld och hon intresserar sig för hon vet att fotboll är ett intresse hos både mig och A. Hon har laddat ner appar som handlar om fotboll, hon kollar in matcher med oss, hon läser på och allt för att visa ödmjukhet för vad vi är intresserad av. 

Jag brukar säga att jag har det bästa av alla världar. Med sonen A har jag idrotten, där fotboll och innebandy är de stora sporterna. Med dottern E har jag konsertupplevelser,teater, dans, TV-serier och filmer. Hon är en Marvelfreak vilket är helt underbart. A hänger med på E:s saker och E hänger med på A:s... Hur blir det så? Att syskon intresserar sig så för varandras liv? Ja, mycket tror jag beror på att allas intressen får ta plats. Jag visar hyfsat lika intresse åt bådas intressen, vilket inte är så svårt eftersom jag delar det med de. 

Sen tror jag oxå att pga att deras pappa dog för snart 4 år sen har svetsat de samman på ett sätt jag inte behöver förstå, utan bara acceptera. De kan verkliga skrika, gapa och bråka ordentligt, men när det väl gäller så finns de där för varandra. Som idag, när A somnade i soffan, då lyfter E upp honom och bär in honom, som det vore det mest naturliga i hela världen... Hon fyller 15, han 13...